Min förlossningsberättelse- Del 2

17.25 får jag akupunktur för att jag skulle slappna av lättare vilket dock inte gjorde nytta ett enda dugg så de plockade bort dom efter ca 30 min. 18.15 ringer de narkosläkaren för att sätta en EDA (ryggbedövning) då jag nu hade fruktansvärt ont och jag fortsatte att kräkas. Narkosläkaren kom och satte EDAn och ännu en gång kändes det som jag kommit till himlen!, herregud så skönt det var!. Hela kroppen slappnade av på ett underbart sätt och jag kände helt plötsligt inte en enda värk. Jag fick då en paus på en stund när jag sedan känner ett enormt tryck neråt (istället för värkarna) och jag känner att bebisen är på väg längre ner. 19.40 hade jag ännu inte kissat hur mycket jag än försökte så de tappade mig med hjälp av kateter. 19.55 frågar BM mig om jag vill sätta mig på en pilatesboll för att öka trycket ännu mer neråt och Andy masserar mig. Jag kan lova att det absolut inte var skönt att sitta på den men med hjälp av lustgas och andning så klarade jag mig dock rätt bra.


Ca 20.40 kom BM in igen och jag fick ändra ställning till bla att stå på knä i sängen (vilket var fruktansvärt eftersom trycket blir enormt) men BM tyckte jag skulle stå så ett tag för att få ner henne längre ner. Sedan orkade jag inte mer och de bad mig ställa mig på alla fyra i sängen för att minska trycket mot ändtarmen. Det var droppen!, det gick inte alls för det gjorde sååå ont och Bm sa att huvudsaken var att jag testade. Hon kallade nu in en extra BM och en läkare då hon såg att CTG kurvan hade blivit påverkad vilket indikerar att bebisen är trött eller inte mår så bra, jag låg då på rygg resten av förlossningen.


20.43 ber läkaren mig att krysta aktivt för att påskynda utdrivningen eftersom hon inte mådde bra. Detta var dock inget jag fick veta utan det fick jag veta senare efter förlossningen vilket säkert var meningen så jag inte skulle bli orolig och på så sätt påverka förlossningen ännu mer. Mina krystningar gjorde stora framsteg . Under krystarbetet fick jag inte längre någon lustgas (antagligen pga av att jag måste vara närvarande=)). Läkaren förbereder en sugklocka ifall jag inte orkade trycka på ordentligt och bebisen var tvungen att komma ut snabbt. Barnmorskorna gjorde allt för att jag inte skulle brista men då jag var tvungen att krysta så intensivt och försöka få ut henne så fort som möjligt så kunde de inte hålla emot så mycket som de skulle behövt, jag kände heller inte värkarna något alls då det spände så fruktansvärt så jag ville bara krysta ut henne och körde på helt från eget huvud. Några krystvärkar senare var hon dock ute och hon hade då haft navelsträngen runt halsen vilket gjorde det väldigt kritiskt att få ut henne snabbt då hennes puls påverkades. Det var inte förrän hela Heiley var ute som de kunde trä över navelsträngen över huvudet då den stramade åt så mycket.

Allt gick dock bra och klockan 21.03 var hon här. 21.12 krystar jag ut moderkakan.


Jag sprack på en del ställen, dock inga stora bristningar men pga av mina intensiva krystningar och att allt var tvunget att gå fort så blev det som det blev. Sedan gick ju förlossningen väldigt snabbt. Den ”aktiva” förlossningen tog 4 timmar innan hon var ute och totalt sett tog det 7 timmar inkl latensfas så jag är helnöjd. Vet att det är så många som håller på i många många timmar och ibland slutar det tom i kejsarsnitt så jag är glad att allt blev på ”naturlig” väg. Jag blev varken igångsatt, fick värkstimulerande eller något liknande. Det enda som gjordes var att ge mig EDA och lustgas (2 panodil om dom räknas haha). Det är många som är oroliga för olika saker som tex kissa eller bajsa på sig under FL men jag kan lova er att ni är i en helt annan värld och man hör ibland inte vad som händer runt än för antningen sniffar man lustgas eller så går man in så mycket i sig själv under varje värk och försöker tänka på andningen. Min Bm sa att jag var en väldigt stark kvinna som hade en så snabb förlossning som förstföderska och att allt gick så fort och att mina krystningar var så effektiva. Det känns ju alltid bra!. Hon sa att nästa gång jag blir gravid (om jag blir) så kan jag förvänta mig att FL kommer gå ännu fortare och det kommer dom antagligen att anteckna i min journal.


Det var min förlossningsberättelse det. Den blev lång och med mycket klockslag, jag hoppas dock ni förstår någelunda hur förlossningen var men jag ville få med så mycket som möjligt. Har ni frågor är det bara och fråga på!. Jag ska senare sammanfatta lite tips som man ev kan tänka på under förlossningen och helt enkelt säga vad som funkar för mig. Dock så något som funkar för mig behöver inte funka för någon annan men kanske är informationen värd endå?.

Bilder kommer att komma från förlossningen men nu vill jag äta lite, har precis ammat lilla Heiley:).

kram kram

 

 



Linda Ljungkvist

shit vilken bra förlossning du hade,skönt :) kul att allt gick bra,spännande att läsa din berättelse om hur det va för dig,hoppas själv på att få genomgå det naturligt nästa gång så man får ha vart med om det med,för man bli faktiskt lite snuvad på upplevelsen när man blir snittad. kram

2011-01-30 | 09:03:49 |
Maria

Hej gumman... Åhhh så spännande det var att läsa din berättelse... Gjorde mig två mackor o ett glas mjölk och satte mig tillrätta framför datan och bara läste... :) Känns skönt att få lite inblick i vad som kan hända och händer under en förlossning.. Det är ju "bara" 3 månader kvar för mig... :) Massa kramar till er från mig och skorpan... Kram maria

2011-01-30 | 14:57:14 |
Ellie

Linda: ja jo jag har som sagt inget att klaga på. Sedan är det ju inte direkt skönt och föda vare sig det går fort eller långsamt. Det som var skönast med att det gick snabbt var att jag hade energi under hela förlossningen trots att jag inte ätit någon middag (lunchen åt jag vid 11 så den förbrändes väldigt snabbt kan jag lova, sedan åt jag bara mackor efter FL vid 22). Annars tar ju krafterna lätt slut om man håller på i många timmar. Jag förstår att du tycker att du blivit lite snuvad på upplevelsen men jag tror garanterat att det går bra nästa gång:). kram



Maria: Vad roligt att du gillade berättelsen!, har du mer du vill veta så är du alltid välkommen och fråga...massa kramar från fam Lilja

2011-01-30 | 19:41:39 |
Linda Ljungkvist

ja man behöver ju energien o krafterna,när man ska föda barn man äter ju gärna inte när man har värkar det går inte så bra då gjorde iaf inte för mig hehe.ja man får hoppas att nästa gång blir annorlunda.kram

2011-02-02 | 20:05:13 |



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



Namn: Elinor Lilja
Bor: Skärblacka
Ålder: 25

Övrigt: Välkommna till min blogg!. Elinor heter jag och är 25 år och bor i ett litet samhälle som heter Skärblacka utanför Norrköping med min man och min dotter Heiley född 110123.Här kan ni läsa om mitt intresse för inredning, familjeliv, och allt annat som händer i i min vardag med småbarn. Varmt välkommna in!.






RSS 2.0