Hur kan de!...
God morgon!
Vilken dag säger jag bara!, jag menar gårdagen för som ni vet så blev det en lång dag igår och inte nog med det så strax efter att jag skrivit ett inlägg så ringer en mystisk tjej (kl var väll vid 21 tiden) som inte sa vem hon var men att hon sökte Andreas Lilja. Hmm jaha tänkte jag och svarade att han är på jobbet men frågade henne vad saken gällde. Jo det var tydligen andys pappa som för tillfället ligger på sjukhus för ödem i ena lungan (vätskeansamling) men som nu fått en hjärtinfarkt.
Det som var det värsta med allt var att de hade fått det att låta som om han låg inför döden då de sagt till Andys syster att de gör allt för att rädda honom. Självklart ringde jag andy så fort jag kunde och berättade det och sa att han var tvungen att komma hem NU. Så han åkte hem snabbt som ögat och jag, andy, jeanette, och matte åkte upp till Linköings lasarett där han låg.
De kollade frågande på oss då vi var där vid 23 på kvällen och då har besökstiden gått ut för länge sedan. Vi sa som det var och de sa att vi inte hade behövt komma men när vi endå var där kunde vi gå och säga hej till honom. Vi blev så klart sura då vi blev oroliga och så kalrt ville åka upp och se till honom. När vi träffade en ansvarig syster berättade hon att läget är väldigt stabilt och det hade inte varit så hemskt som det låtit (eller ja hjärtinfarkt är ju alltid livshotande men de hade haft kontroll hela tiden) så vi sa hej till honom och åkte hem.
Jag förstår inte varför systern ringde och gjorde oss så pass upprörda om det inte var så alvarligt, givetvis ska man ju ringa och berätta men att säga det så pass klumpigt som hon gjorde det var fruktansvärt. Nu hade vi åkt hela vägen till Linköping, sent på kvällen för i stortsätt ingenting.
Vi var inte hemma förän vid 01,30 vilket innebär att jag sovit ofantligt lite denna natt. Sitter och nästan sover samtidigt som jag skiver. Hade ju dessutom sovit väldigt dåligt natten till igår också och haft en lång dag på jobbet, denna dag kommer nog inte bli den smärtfriaste om man säger så.
Hoppas jag blir piggare än jag är nu men det är väll för mycket att hoppas.
Måste skynda mig till jobbet nu, men ta hand om er
kram
Vilken dag säger jag bara!, jag menar gårdagen för som ni vet så blev det en lång dag igår och inte nog med det så strax efter att jag skrivit ett inlägg så ringer en mystisk tjej (kl var väll vid 21 tiden) som inte sa vem hon var men att hon sökte Andreas Lilja. Hmm jaha tänkte jag och svarade att han är på jobbet men frågade henne vad saken gällde. Jo det var tydligen andys pappa som för tillfället ligger på sjukhus för ödem i ena lungan (vätskeansamling) men som nu fått en hjärtinfarkt.
Det som var det värsta med allt var att de hade fått det att låta som om han låg inför döden då de sagt till Andys syster att de gör allt för att rädda honom. Självklart ringde jag andy så fort jag kunde och berättade det och sa att han var tvungen att komma hem NU. Så han åkte hem snabbt som ögat och jag, andy, jeanette, och matte åkte upp till Linköings lasarett där han låg.
De kollade frågande på oss då vi var där vid 23 på kvällen och då har besökstiden gått ut för länge sedan. Vi sa som det var och de sa att vi inte hade behövt komma men när vi endå var där kunde vi gå och säga hej till honom. Vi blev så klart sura då vi blev oroliga och så kalrt ville åka upp och se till honom. När vi träffade en ansvarig syster berättade hon att läget är väldigt stabilt och det hade inte varit så hemskt som det låtit (eller ja hjärtinfarkt är ju alltid livshotande men de hade haft kontroll hela tiden) så vi sa hej till honom och åkte hem.
Jag förstår inte varför systern ringde och gjorde oss så pass upprörda om det inte var så alvarligt, givetvis ska man ju ringa och berätta men att säga det så pass klumpigt som hon gjorde det var fruktansvärt. Nu hade vi åkt hela vägen till Linköping, sent på kvällen för i stortsätt ingenting.
Vi var inte hemma förän vid 01,30 vilket innebär att jag sovit ofantligt lite denna natt. Sitter och nästan sover samtidigt som jag skiver. Hade ju dessutom sovit väldigt dåligt natten till igår också och haft en lång dag på jobbet, denna dag kommer nog inte bli den smärtfriaste om man säger så.
Hoppas jag blir piggare än jag är nu men det är väll för mycket att hoppas.
Måste skynda mig till jobbet nu, men ta hand om er
kram
Trackback
