Missförstånd eller vad?
Jag har suttit ett tag nu och svarat på en massa kommentarer ang min trötthet. Jag förstår att många av er verkar oroliga men precis som jag sagt i mina kommentarer så är det helt naturligt att vara så trött som jag är när man är gravid. Jag vet inte hur många av er läsare som har barn (varit gravida) för ni kanske förstår mig lättare. Jag förstår att det kan lånta läskigt när jag berättar alla krämpor jag har för vanligtvis är det inget man pratar om till vardags mer än till sina vänner. Hur man mår under en graviditet är väldigt individuellt, en del mår så pass dåligt att de funderar på att göra abort och vissa mår så pass bra under tiden att de aldrig mått bättre. Jag mår väldigt blandat för vissa dagar mår jag väldigt bra förutom morgonen som ofta innebär illamående och en ökad trötthet medans vissa dagar är jag så nere att jag bara vill ligga hemma. Det är naturligt och läsaer man om den perioden som jag snart kommer att gå in i så kan det tom bli värre speciellt känslomässigt. Då kan känslorna gå bero och dalbana men det beror bara på att jag är i början och det är nu det händer som mest saker.
Jag hittade en liten text om just det här med trötthet på babycenter som jag kopierade rakt av:
Varför är jag jämt så trött nu när jag är gravid?
Du är inte den enda! Att vara gravid innebär en påfrestning för hela kroppen och det kan göra dig väldigt trött. Vad de flesta kvinnor minns bäst från de första månaderna av graviditeten är den ständiga tröttheten. Till och med riktiga nattugglor upptäcker att de får kämpa för att hålla sig vakna länge nog för att hinna se favoritsåpan klockan åtta på kvällen.
Lauren Cooper, en grundskolelärare i York, Storbritannien, minns att hon kände sig så utmattad under den första trimestern att hon la sig ned på golvet i klassrummet och sov på lunchrasten. "Du känner dig så totalt utmattad att det inte liknar någonting du varit med om tidigare", säger hon. "Jag kunde gå upp och ta en dusch på morgonen och när jag var klar och kom ut och fick syn på min säng igen ville jag bara bädda ned mig och sova vidare. Jag kunde utan vidare när som helst gå och lägga mig och sova i tre timmar."
Under hela graviditeten men allra mest under den första trimestern arbetar din kropp mycket hårt. Du bygger upp den ytterst viktiga moderkakan, det livsuppehållande systemet för din bebis, en process som inte är klar förrän mot slutet av den första trimestern. Och dina hormonnivåer och din ämnesomsättning genomgår snabba förändringar medan både blodsockret och blodtrycket tenderar att vara lågt. Och alltihop bidrar till din starka känsla av trötthet och utmattning.
Som sagt så är det inte så konstigt att må dåligt just nu. Hoppas ni förstår det och att det inte har något alls med att jag inte jobbar eller tränar. De är sååå många människor som INTE tränar under graviditeten och många mår superbra endå, självklart är det bara positivt att träna men jag vill känna att jag gör det för min skull (och bebisen) och ingen annan. Det är bara jag som vet hur jag mår. Jag ska verkligen försöka komma igång med träningen lite senare men nu vill jag bara njuta av graviditeten och försöka hålla illamående och trötthet borta så mycket det går och det känner jag att jag kan göra bäst genom att bara röra på mig bra (lugn träning).
Ni som varit gravida berätta gärna för mig hur ni mådde, det vore kul och byta lite erfarenheter för visst är det så, även om man mår skit så är det samtidigt det bästa som kan hända:).
Hoppas ni förstår lite bättre nu.
Kram
I början av min graviditet var jag trött men inte på långa vägar så trött som du verkar utan mer att jag gick och la mig någon timme tidigare än vanligt. Jag mådde aldrig illa eller hade andra krämpor (visst lite trött i ryggen mot slutet men ingenting som hindrade mig i min vardag). Tränade hela tiden på som vanligt, dvs. minst 90 minuters promenader varje dag (har hund), intensiv/medeljympa på f&s (undvek vissa hopp mot slutet som inte kändes bra) och gym 4 gånger i veckan. Jympan och gym slutade jag med i v 38 och simmande istället till dagen innan jag födde (2 veckor över tiden) och ja mina promender fortsatte jag oxå med. Så nej jag mådde mest som vanlig och gick upp 13 kg totalt men svullnade riktigt på slutet och de sista 3 veckorna ökade jag 4 kg i vikt och då gjorde fötterna och händerna rätt ont på mornarna vad jag kommer ihåg (men det var nog det enda jag hade lite problem med). Jag tror att mycket hur man mår sitter i huvudet faktiskt...ibland är det bara att bita ihop. Ingenting blir bättre av att man sitter hemma och tycker synd om sig själv. ;)
Sofie: Vad skönt att din graviditet gick så bra!. Jag ösnkar jag också hade sluppit illamåendet men som sagt det är väll bara att bita ihop. Visst kan vissa saker sitta i huvudet men som sagt man ska endå inte göra saker som inte känns bra för då kan det rentav bli farligt istället. Därför väljer jag att ta det lugnt till lite senare i graviditeten för att sedan köra på lite mer med träning om allt känns bra. Jag läste om en tjej nyligen som blev sjukskriven redan från vecka 9 pga av sitt svåra illamående och inget hjälpte så visst finns det skräckexempel tyvärr...tack för kommentaren
Jag har fött 2 grabbar för några år sedan. Första grabben var jag illamåemde i 7 månader och gick upp ca 7 kg. Tränade ca 2-3 ggr/v kände mig bättre flera timmar efter träning. Andra grabben illamående i ca 3 mån. Hann inte träna mer än 1 ggr/v. Trött var jag hela tiden, men jag tror att det är en inställning fråga. Jag jobbade hela tiden och tränade. 1:a grabben då jobba jag 100% och 70% med nr 2. Vi är olika allihopa så om alla skrev så mår nog ingen lika. Bestäm dig, känn inte efter hela tiden. Lycka till!!!
Tack för ett utförligt svar angående din trötthet,naturligtvis kan inte andra veta hur du mår men det måste kännas bra att så många bryr sig.Som förälder vet jag att det blir ju inte slappare när den nya har kommit till världen,det är då det behövs krafter.Vila dej ordentligt,se till att du blir sjukskriven.
Anonym: visst är det så, alla är olika och alla graviditeter är unika. Jag känner inte efter alls lika mycket nu som jag gjorde i början, då är man ju givetvis mer orolig för att saker ska hända men nu lever jag precis som jag brukar förutom att jag inte tränar (jobbar inte ännu). Lycka till med killarna.
Jonas: Det är roligt att du säger att jag borde sjukskrivas för det är nog väldigt många som inte skulle hålla med dig. Märker jag dock att det inte går över kommer jag att gå till läkare på barnmorskemottagningen så får vi se vad dom säger. Dock tror jag att det kommer gå över efter några veckor, det brukar det ju göra. Jag hoppas då att jag kommer att bli sprudlande av energi för det vore ju inte dumt. Ha det bra i solskenet
