En turbulent dag- Avlivning och ultraljud på samma dag!

Hej vänner!

Egentligen orkar jag inte skriva alls idag för det har varit mycket känslor som snurrat runt. Vår älskade Tofflan blev vi tvugna att avliva då hon i 6 års tid kissat inne på både möbler, gardiner, plädar, handukar etc etc. Detta är givetvis väldigt tragiskt och jobbigt och jag har gråtit hela dagen så nu finns det inte längre några tårar att fälla. Vi har skjutit på det välidgt länge i hopp om att hon KANSKE blir bättre men tyvärr blev hon inte det och vi försökte med allt vi kunde hitta på. Det gör förfärligt ont i hjärtat men hon blir väl omhändertagen av Morris (gammal katt), Lady (gammal hund) och andra djur som finns där uppe. Vi åkte till veterinären 9,45 och 10,30 skulle vi på ultraljud vilket inte var en så lyckad blandning. Sorg blandat med glädje där tyvärr sorgen tog över väldigt mycket så blev ultraljudet tyvärr inte lika glädjande som det skulle blivit om sorgen inte tagit över.

Hur som helst så blev det ultraljud och det är ju alltid spännande och intressant. Det första bebisen gjorde när vi fick bebisen på bild var att vinka åt oss. Det var verkligen en riktigt klar vinkning eftersom vi fick in en bild rakt framifrån, tom barnmorskan sa "titta den vinkar åt oss". Den var väldigt seg idag dock, den var absolut inte medgörlig alls vilket gjorde att det tog lite tid för henna att ta måtten men det funkade till slut. Hon försökte butta på magen för att få bebisen att ändra ställning men den vägrade (en envis lite krabat *ler*). Alla mått var normala och den mådde jättebra. Ett litet mått var dock lite högre än det borde och det var lårbenet. Hon förklarade att det kan vara så att det kommer att bli en lång bebis (efter pappa som är 191 cm) eftersom lårbenet var någon mm över det normala för den åldern den är i nu. Kanske blir jag ensam kortis i familjen Lilja hihi.

Bilder ville jag självklart köpa, tyvärr blev det inga bra bilder eftersom bebisen låg på ett lite konstigt sett. Bilden vi tog blev med fokus på benen och rumpa och tyvärr inte så mycket profil (därför syns inga konturer i ansiktet)därför ser fotot kanske lite konsitgt ut men det är iallafall min bebis och jag vet att den mår bra.



En annan sak fick jag också konstaterat. Jag har ju varit så frustrerad över att jag inte känt någon fosterrörelse ännu (vad jag vet). Därför frågade jag var moderkakan låg och hon sa att den låg i framkant på magen. Jag har hört att ligger moderkakan i framkant kan det vara svårt att känna fosterrörelser i början när bebisen inte är så stor eftersom den sitter i vägen så då kan jag iallafall vara lugn. Det kanske kommer lite senare när bebisen blivit lite starkare i benen hihi.

Som sagt många känslor blev det idag och kanske var det därför som bebisen inte ville samarbeta?, den kanske kände på sig att jag inte mådde så bra?. Vi är ju endå ett bebisen och jag. Tvärr fick jag heller inte veta könet även om jag försökte kolla noga, det var väldigt svårt att se. Jag får försöka lita på min intudition och höra lite vad folk tror om min mage hihi.

Nu ska jag gå och tända ett ljus för lilla Tofflan

Massa kramar

p.s Lägger upp ultraljudsbilden när jag scannat in den.




Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



Namn: Elinor Lilja
Bor: Skärblacka
Ålder: 25

Övrigt: Välkommna till min blogg!. Elinor heter jag och är 25 år och bor i ett litet samhälle som heter Skärblacka utanför Norrköping med min man och min dotter Heiley född 110123.Här kan ni läsa om mitt intresse för inredning, familjeliv, och allt annat som händer i i min vardag med småbarn. Varmt välkommna in!.






RSS 2.0